Det finns säkert en diagnos för det här också.

Etiketter

A till Ö, det kom liksom någonting emellan, Jag SKA sova, jag skulle bara kunna vara konstig också

Så… jag fick sluta tre timmar tidigare idag, mest för att jag är awesome om jag får säga det själv, lite för att jag hade flyt om man frågar andra – men det gör man inte. Jag var alltså HEMMA vid sju-tiden, och hade faktiskt en välslipad plan. Den gick mest ut på popcorn, sängen och Sons of anarchy.

Sen kom jag på att jag behövde laga mat, och mat är ju bra tänker jag, så jag slängde ihop något som skulle kunna vara thailändskt med en släng av kebab. Sen fick jag för mig att diska, eftersom inga matlådor var rena, alternativt var fulla med hemmagjord glass. Sen fick jag för mig att rensa mailen, och eftersom något kioskmongo fått för sig att slarva bort den bra mailappen till min telefon, så tog ju det lite tid… Tydligen tar idioterna som gör mailappar nuförtiden ingen hänsyn till att jag är poppis på datingsidor jag slarvat bort lösenordet till för länge sedan. Sen fick jag för mig att skicka iväg en massa frilansidéer, för alla vet att det är en bra grej att göra efter några timmars kacklande i telefon, med folk som mest troligt motsvarar en viss procent idioter i det här landet. Och sen tänkte jag liksom gå över till plan A, men då var ju sängen full av gamla räkningar eftersom att människor som jag mest sover lite varstans utom där man ska och därför kan använda sängen som ett lika effektivt förvaringsställe som skrivbordslådor.

Ja, och sen blev allting lite rörigt. Det hela slutade i alla fall med att jag åt glass. Den var INTE laktosfri, så nu lär jag inte sova alls. Dessutom skulle jag faktiskt behöva putsa fönsterna….

___________________________________________________________

Flat Tyre On A Muddy Road

Det här kan vara något av det, i musikväg, som har berört mig mest på länge. En hjärtskärande bild av verkligheten och en fantastisk låt. Går med rysningar till jobbet.

Teaser:

Se hela videon här:
http://tv.aftonbladet.se/webbtv/noje/musik/musikvideor/article24344.ab

Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

Etiketter

jag pratar faktiskt otroligt mycket, Nu pratar vi om något roligare va

Regnet smattrar mot rutan, ensamheten känns inte alls lika skrämmande som förr. Winnerbäck håller mig sällskap och skapar precis den rätta stämningen för att kunna omfamna hösten och städa upp – både i hem och huvud.

Och jag säger inte att jag har problem med att prata, faktum är att jag egentligen är fantastiskt bra på det. Sällan säger jag kanske något vettigt, och visst vänder jag ryggen när konfrontationen blir för svår. Men när någon ville mig väl, när någon faktiskt fanns där och bad mig om de där orden som är så svåra att formulera, då var det eventuellt så att jag vända ryggen till, det erkänner jag. Så jag säger inte att jag inte tycker om att prata, jag anser bara att det finns mycket roligare saker att prata om än hur jag mår. För i slutändan är imorgon en ny dag, och då är allt det där som tynger mig så jävla onödigt ändå.

”Och när jag möter ensamheten i trappan
Ska jag klä den i byxor och skor
Jag ska ringa mina vänner igen
Och vara nykter nästan varje kväll”

Batonger sökes – bytes mot dildo.

Etiketter

inget illa mot dildos alltså, polisen och dildon, Rubriksättaren strikes again

Överallt dras pengar och resurser in. Människor lever på bristningsgränsen och samhället är inte alls så fördelaktigt för de svaga som man kan önska. Polisen hängs ut för skandal efter skandal och ingen kan väl helhjärtat säga att de tar landet lagom på allvar längre.

Men när rubriker som ”Polisen jagar man med dildo” syns i tidningarna känner jag att både ekonomiska besparingar och förtroendet för landets självutnämnda riddare nått en helt ny botten.

Ge stackarna pengar så de kan köpa riktiga batonger. Annars kommer gangsterkidsen snart komma med alldeles för många torra skämt om att polisen knullar oss alla. Och det vore bara sjukt jobbigt.

Det kan i och för sig vara så att de menar att man dka jaga polisen med dildo, men jag ställer mig ytterst tveksam till om det skulle tillföra något alls faktiskt.

Nykär

Okej, så det är möjligt att jag refererade till min nya telefon som ”äkta kärlek”. Och ja, det är möjligt att både jobb och övriga ärenden fått göra rum för lite sängliggandes på grund av stormen och jag ändå gick ut för att hämta min mobil på posten. Jag förstår att detta kanske kan framstå som något oansvarigt, för att inte tala om patetiskt, men det är för fan inte någon jävla Iphone vi snackar om!

Det är en sumsung. Samsung galaxy S4, en nyare modell än trean (just stating the obvious) som min lillebror har och har tryckt upp i mitt nylle ända sedan den dagen han fick den. Den har en fet skärm som passar sig alldeles utmärkt för deprimerande facebook-spel på jobbet och dessutom går den att ringa med – varje gång, precis när jag vill. Den finns där, som en vän i nöden, som en klippa i stormen, och som ett jävla bra substitut till mänsklig kontakt då man definitivt slipper glasögon när man porrsurfar.

Så jo, jag må ha gått ut i stormen, och jag må ha bevisat varför jag fortfarande är singel, men jag har vunnit en vän och älskare för livet (nåja,det kommande året, men tiden är inte det viktiga här) – totalt värt det i slutändan.

Exakt hur kan det här vara mitt fel?

Etiketter

det är du som gör mig emo idiot

Jag vet inte varför, men ibland får folk på olika forum och random ”häng här om du inte har något liv” – sidor, för sig att det finns en anledning att skriva till mig. Jag har några teorier som involverar perversa gubbar, en freak-magnet och den bristande självinsikten hos människor. Vi tar det en annan dag.

Och ibland, faktiskt skrämmande ofta, får jag lära mig något om mig själv – eller ja, källorna är väl att lika med Wikipedia men ni vet ”det är sött att de försöker”. Dagens lärdom innehöll (om man rensar bort överflödiga skällsord och svordomar och håller sig kort) att jag är en jävla ”blatte – emo” och skulle åka tillbaka till det land jag kom ifrån.

Först och främst föredrar jag faktiskt att säga ”ett emo”, men sådant är ju givetvis upp till var och en – ingen vet ju egentligen vad ett emo är, och det där med en och ett är ju ett mindre mysterium i svenska språket. Sen undrar jag väl lite grann över det här med landet…

Om vi nu ska försöka leta härkomst i min släktbok är jag vad man kallar för ”tattare” eller ”zigenare” eller bara ”vandrande folk”. Trodde alla skämt om oss byggde på att vi inte hade något land? Men för all del, jag har alltid drömt om att regera så har någon en lite spot över på jorden så call me!

Och allvarligt? Skulle det vara mitt fel om jag tappade hoppet om mänskligheten och världen och blev vad du nog syftar på med ”emo”. Jag blev nyss kallad blatte – emo på grund av min hårfärg och ansiktsdrag. Jag har varit fjorton, jag har nog fan blivit emo för mindre.

Men om detta nu på något vis skulle vara MITT fel, så låt oss reda ut det här och nu: Näsan är från min pappas svenne-släkt och svart hårfärg finns att köpa billigt på Coop. You should try it, det där tråkblonda får inte dina blå ögon att ”pop out” så att säga. Tips från coachen – you’re welcome!

Det måste finnas någon tanke bakom det här.

Det är vad man nog bör kalla för perfekt höstväder idag. En sådan där dag då solen skiner och löven har så många färger att varenda hipster i stan måste bege sig ut på landet för att måla några halvtaskiga akvarelltavlor av skiten.

Förutom att jag enligt den gamla skolan borde vara ute och njuta av vädret och få frisk luft, så hade jag dessutom planer på att göra något vettigt idag. Lägenheten skulle städas, tvätten tvättas och sen tänkte jag dessutom dra mig ut på landet ikväll (kan ge mig fan på att jag säkert hade försökt måla en tavla också).

Men ja, ni vet. Jag började kolla på en ny serie. Och jag säger inte att jag tror på alla nya teorier om Illuminati, eller att aliens försöker kontrollera mänskligheten så att den går under av sig själv, och deras egna lilla maffia kan leva loppan på det som blir över av jorden… Men OM det skulle vara så, så skulle de mest troligt ha använt serier som ett vapen.

Det blir nog inga akvarellmålningar på landet idag.

#någotomsparris

Etiketter

hashtagfitspo, hashtags förändrar liv, hashtagsparris, hastags

Förr skulle man spy upp maten, nu ska man träna bort den. Det sistnämnda ses tydligen som någon fantastisk och beundransvärd revolution i de sociala medierna. Själv blir jag bara jävligt hungrig och trött av allt evigt tjat om mat och träning, men jag antar att bara är i någon förnekelsefas eller vad det där hashtag-fitspo-människorna skulle kalla det.

Jag har ju som den missbrukare av sociala medier jag är, gett det ett försök i alla fall – senast idag.

”Eftersom att matvanor är det hippaste man kan uppdatera de sociala medierna med idag, så tänkte jag bara meddela att jag i skrivande stund trycker i mig en hel burk med sparris.”

Givetvis upptäckte jag ganska snabbt mitt misstag att skriva ”en burk med sparris”. Vi kan antingen skylla på det faktum att ingen bryr sig om språkliga detaljer på Facebook, eller det faktum att jag är skånsk och att språkliga fel är något medfött och endast kan botas med genmanipulation – valet är givetvis upp till var och en.

Men för att förtydliga (vi vill ju inte ha några missförstånd hälsomänniskor emellan när vi delar med oss av recept) så åt jag alltså enbart sparrisen i burken, inte burken + sparrisen. Det är viktigt sådant där – burkjäveln innehåller säkert kalorier eller något som finns i potatis som man inte bör äta.

Men nu när vi har rett ut det, kan jag i lugn och ro gå och göra de magövningar och benböj som krävs för att kräla ur mina kläder och krypa ner i sängen. Ännu en dag som hälsocoach är över. #något-inspirerande-om-att-inte-ge-upp

Buss nr 2

Etiketter

hembränt, Hon hittade hem igen, ja men vad fan drack ni själv då?, lantiskrök

Sitter på bussen mot Hörby. Kan inte minnas sist jag åkte den här turen.

Baksmällan och lederna säger mig att gårdagen i Lund var lyckad. Egentligen finns inte orken där längre, men jag har ju lovat att komma. Trots allt är det något med känslan och bussen som får mig att känna mig trygg. 16 och trasig, men för dum för att orka bry sig. Hembränt och apelsinjuice, skateare och en känsla av att tiden stod still.

Nåja, av de där åren som spenderades i Hörby minns jag kanske inte så mycket ändå. Men jag tror att det var så det var. Det kändes som att det var så det var.

Men det är klart, vad vet en 16-åring som druckit hembränt egentligen?

Jag vägrar vara en del av showen.

Etiketter

HBTQ, Jag kysser vem fan jag vill idiot, Kärlek, Kyssar

Föreställ er två personer. Två personer som av livets fantastiska slump lyckats finna varandra och bli vänner. De finns till, skrattar, avnjuter drinkar och njuter av varandras sällskap – precis som alla andra. Musiken på klubben är hög, känslorna svävar förmodligen ännu högre.

Så till sist så möts de, läppar mot läppar, så som människor som tycker om varandra gör. Så som människor som attraheras av varandra gör – precis som alla andra. De smälter in i havet av andra lyckliga människor med en promillehalt som ger precis lagom mod att ta det där steget – precis som alla andra.

När de slutligen släpper taget om varandra står en främling vid deras sida. Hans blick önskar allt annat än lycka för paret, förstår inte deras kontakt, dömer.

”Var det ni som kysstes nyss? Kan ni inte göra det igen?”

Det är som att bubblan, där och då med de orden, spricker. De är inte som alla andra. De hör inte hemma där. De ska inte tro att det de gör är naturligt, det är bara en show, ett spel för gallerian, för uppmärksamhet, för andras smutsiga nöjes skull.

Jag säger inte att jag har som hobby att hälla drinkar över folk. Men jag skulle göra det igen. En cider för 50 kronor kan jag leva utan, rätten att få kyssa vem jag vill är livsviktig.

Och med det sagt bör ni läsa min väns senaste inlägg. Klok och stark kämpar hon för att just de två ska få vara precis som alla andra, att deras bubbla ska få vara hel. För när allt kommer omkring, är vad de känner precis vad alla andra känner.

http://tanthannah.wordpress.com/

Lite kort information om min eventuella död

Etiketter

något kommer gå åt helvete det känner jag på mig

10.30 – efter det är det mycket möjligt att ni inte hör av mig mer. Jag föreslår att ni börjar leta i min tandläkares hemliga laboratorium, alternativt eventuell källare.

Det här kan ju inte bli bra

Etiketter

barn som får godis hemma äter mer, fat girl

Då plånboken praktiskt taget ekar nuförtiden och min kropp börjat strejka likt bil och telefon i en skitdålig skräckfilm, så tog jag en helg på landet – igen.

Man skulle kunna se det som en hälsoresa. Istället för att smälla i mig skräpmat, dricka sprit och göra dumma grejer, så har jag gjort kreativa saker, ätit mammas lyxmat och bäddat ner mig med ansiktsmask och Terminator Salvation. Så långt är det nästan att räkna till rehab.

Enda problemet är väl egentligen att mamma aldrig plockade undan godisskålen.
Jag förväntar mig tidernas värsta sockerbaksmälla imorgon.

Mitt karmakonto är inte bra nog för det här

Etiketter

karmakonto, något kommer gå åt helvete det känner jag på mig

Idag kom postgubben (eller gubbe och gubbe, vi har druckit sprit ihop så.. fast nej, det säger absolut ingenting om jag tänker efter…) med ett paket till mig. Det var från en hemsida som säljer lite sådär, rock n’ roll-kläder, som folk över hembränt och cola-åldern skulle säga. Inget konstigt alls kan tyckas. Förutom att jag inte beställt något därifrån. Vad jag däremot har gjort är att öppet på Facebook dregla över ett par leggins-eller-något-liknande, och önskat att någon vänlig själ skulle vilja köpa dem till mig.

Först trodde jag att jag gjort något dumt och spontant, i vanlig ordning. Men icke. Paketet var redan betalat och klart. Vem denna generösa själ som anser att jag borde ha detta awesome klädesplagg är, är fortfarande oklart – men jag tackar och tar emot, verkligen.

Några timmar senare ringer telefonen. Ett röstmeddelande spelas in och en ung kvinna från ett taxibolag förklarar att de hittat min plånbok i en väska tillsammans med en mobil. Min plånbok med körkort i försvann för flera månader sedan. Någon mobil eller väska har jag dock inte blivit av med. Men det var ju kul att den förlorade plånboken och lite till kom till rätta till slut i alla fall.

Det enda som oroar mig är min karma. För just nu känns det lite som att ha tagit ett miljonlån utan att ha täckning för det. Mitt karmakonto är fan inte tillräckligt bra för det här.

Reklampaus

Etiketter

över 30 likes är man en kändis, facebook, gilla mig, Reklampaus

Jag förstår om ni inte gillar mig, det gör oftast inte jag heller. Men om ni skulle få ett oförklarligt sug efter att trycka på en knapp, så kan ni ju av en händelse kanske råka trycka just på min gilla-knapp. Men jag förstår om ni väljer något vettigare, så som hästar som inte finns och halvnakna fagra damer.

Men ni vet, tänkte bara nämna det. Och om ni skulle vilja råka trycka på knappen eller bara veta vad ni inte tänker råka trycka på, så hittar ni min sida >HÄR<.

Det kallas kreativt skrivande

Kaffe. Cigg. Några meningar i ett worddokument. Kaffe. Cigg. Radera meningarna i worddokumentet. Kaffe. Cigg. Coca-cola. Cigg. Skriva några meningar. Facebook. Kaffe. Cigg.

Och så ohälsosamt många toalettbesök.

Jag tänker mig att det är såhär en äkta poet lever.
Fast nu dricker jag ju kaffe istället för whiskey, och skriver artiklar om rockmusik istället för djup poesi.

Men ni fattar. Jag är kreativ som fan.

Det är okej, jag förlåter er

Etiketter

jag blev lite distraherad, ligg med mig tack, sex säljer

”So happy I could die”.

Great. När de äntligen släpper något nytt så släpper de en låt som får mig att tänka ”det där hade jag kunnat skriva när jag var tio”. Och ja, nu hade jag ju säkert kunnat det på riktigt också, men det spelar inte så stor roll. Någonstans bland nakna överkroppar, målarfärg och långa hårsvall tappade jag nämligen bort vad det var jag egentligen skulle säga….

De tre vännerna och Putin

Etiketter

Gubben behöver en kram, Putin

Med risk för att min blogg läses av någon parasit med samma intelligensnivå som en amöba tänker jag inte påstå att Putin är intellektuellt handikappad, eller på något sätt känslomässigt förtappad och efterbliven. För en människa med brist på intellekt, sunt förnuft och hjärta kan det möjligen vara lite svårt att ta till sig nämligen, och vi vill ju inte att det blir fel så någon hamnar i finkan eller så. Även om det där med att fängsla folk verkar ha fått något sorts trendigt uppsving i vissa delar av världen, så att säga.

Men jag kan väl lägga fram det såhär: Jag tror inte att Putin har särskilt många vänner på sin facebook.

http://www.gaystarnews.com/article/olympic-committee-threatens-punish-athletes-who-fight-gay-russians120813

Ja, jag äter popcorn till kvällsmat

Etiketter

aj som fa-an, hitler och popcornen

Alltså, jag vill ju inte vara så barnslig och säga att Hitler och snubben som uppfann popcornen var samma snubbe. Men om man uppfunnit något som blir så in i helvetet varmt, och fortsätter studsa omkring efter att man slutat värma upp det, så att ett fullkomligt idiotvarmt popcorn eventuellt studsade mot min näsa och brände mig – då vill jag ändå tro att det finns någon form av blodsband mellan de två.

Och popcorn är för övrigt mycket hälsosammare än den godispåsen jag övervägde att göra slut på tidigare.

Rehab? No, no, okej då.

Etiketter

calm the fuck down, Götlabooorg, Gothenburg, Liseberg, Rehab, Stockholm

Den förlorade idioten är tillbaka.

Så, ja… Jag drog till Stockholm och en motorcykel-tur senare befann jag mig plötsligt i Göteborg och käkade skaldjur tills det sprutade ur öronen.

Rehab. Ingen celebrity-knark-energidryck-sprit-rehab (okej, lite energidryck kanske), men väl en ”calm the fuck down”-rehab. Ni förstår, jag har lite svårt att slappna av ibland, eller som min mamma säger ”Det måste hela tiden gå i 290 och ibland glömmer du nästan bort att andas”. Men en snygg Harley Davidson kan locka även den mest envisa brud till Lysekils lugna marker.

Jag vet inte om det var kräftorna, havsluften eller det faktum att min hjärna lämnade kroppen i Atmosphere på Liseberg som knockade mig, men vad det än var så var det eventuellt, möjligtvis, kanske precis vad jag behövde.

Jag lever

Åtminstone tror jag det. Tåget till skåneland går ikväll. Nu vankas hemkörd pizza och under tiden ska jag försöka reda ut hur jag blev gift och med vem.