Sitter på bussen mot Hörby. Kan inte minnas sist jag åkte den här turen.
Baksmällan och lederna säger mig att gårdagen i Lund var lyckad. Egentligen finns inte orken där längre, men jag har ju lovat att komma. Trots allt är det något med känslan och bussen som får mig att känna mig trygg. 16 och trasig, men för dum för att orka bry sig. Hembränt och apelsinjuice, skateare och en känsla av att tiden stod still.
Nåja, av de där åren som spenderades i Hörby minns jag kanske inte så mycket ändå. Men jag tror att det var så det var. Det kändes som att det var så det var.
Men det är klart, vad vet en 16-åring som druckit hembränt egentligen?