Det finns gånger du vill ha ett jävla party och det slutar med ett par fula pyjamasbyxor och popcorn, och sen finns det stunder då du tänker att ”det är nog bäst att ta det lite lugnt” och du vaknar upp och inte minns ett skit. Varför ekvationen oftast slutar med att ingen hittar varken x eller y, eller för den delen diverse kläder kommer för alltid vara ett lika stort mysterium som döden.
Jag kan väl erkänna att det inte känns så jävla rättvist eller på något sätt som att man har särskilt mycket flyt när man försöker vara mogen och ansvarsfull och det slutar med att du är shitfaced och endast tack vare dina vänner kommer över bron till rätt land, det måste jag erkänna. Men å andra sidan, man ska positiv. Jag kom hem, jag hade jävligt roligt, och jag har lärt mig att de bästa vännerna inte alltid är de du har känt längst.
Summan av kardemumman och pepparkakan är väl att mitt största problem lär bli att sova efter att ha sovit i stort sett två dygn, så det får väl räknas som en ganska bra kaka.
Sen fick jag ju hångla också, och det är ju alltid fint. Lånade lite av Dregens scen också, hoppas han inte blev allt för sur, men han gillar ju blondiner så han förstår säkert.